Camilla Läckberg är en av Sveriges kändaste deckarförfattare. Hon har skrivit många böcker på egen hand men denna pinfärska skapelse har hon komponerat ihop med Henrik Fexeus, även han känd författare och mentalist.
Hitta bästa pris för boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Box är ett ambitiöst verk, med två författare och på nästan 600 sidor. Men är den bra, kan man ju undra? Tja, det råder det nog delade meningar om och jag fördjupar analysen längre ned, men det korta svaret är; ja, den är bra.
I den här boken får läsaren stifta bekantskap med två huvudpersoner, den manlige mentalisten (alltså samma ”yrke” som den ena författaren) Vincent Walder och den kvinnliga polisen Mina Dabiri. Kanske har jag fel och kanske beror det på att jag själv är man, men jag uppfattar det som att Vincent är ännu lite mera huvudperson än Mina. Hursomhelst får vi följa deras gemensamma strävan att klara upp ett antal komplicerade mordfall samt förhindra ytterligare mord. Morden har kopplingar till trolleri och scenkonst, något Vincent har stor erfarenhet av.
Förutom Vincent och Mina porträtteras även relativt många av bokens övriga karaktärer förvånansvärt djupt. Ofta får man i liknande deckare bara följa med i huvudpersonens tankar och vardagsliv men här rör det sig alltså om lite fler karaktärer. Ett annat grepp som ofta används inom deckargenren och som återkommer i Box är att låta en parallell handling utspela sig i förgången tid.
Hur bra är då Box? Jag har aldrig läst någon bok av Camilla Läckberg tidigare men fått höra att de inte är något vidare. Därför blev jag positivt överraskad, om än svagt.
Man skulle kanske kunna säga att till ”formen” är Box mycket bra. Då menar jag att kapitlen är lagom långa, personerna man bör hålla reda på är lagom många, handlingens hoppande mellan nutid och dåtid samt mellan olika personer och platser, är väl avvägd. Med andra ord har författarna en väldigt god teoretisk förståelse för vad som krävs för att komponera en bra bok.
När det gäller själva språket och ”känslan” i boken så når de inte upp till samma nivå som t.ex. Henning Mankell eller den dagsaktuelle Niklas Natt & Dag, men det kanske inte är meningen heller.
På det stora hela är Box en spännande bok och handlingen håller, på de flesta punkter. Dock finns det några saker som stör litegrann. Först och främst tänker jag på Minas extrema tvångsproblematik. Visst är det ett bra grepp att göra karaktärerna lite udda och inlemma svagheter eller sårbarheter i deras personligheter. Det gör dem mänskligare och mer intressanta. Men de ganska extrema svårigheter som Mina har skulle aldrig gå att kombinera med ett jobb som polis. En annan, liknande grej, är Peders extrema sömnbrist och benägenhet att hela tiden somna. Det skulle inte heller funka. Alltså känns det som om författarna överdriver ibland, vilket jag upplever lite onödigt och kvalitétssänkande.
Box är den första delen av en trilogi om Vincent och Mina. Sammantaget tycker jag den är bra nog för att läsa också kommande delar, men inte så bra att jag kommer gå och längta efter uppföljaren.