Den stora sömnen är första boken i Raymond Chandlers serie med privatdetektiven Philip Marlowe i huvudrollen. Främst tack vare dessa böcker blev Chandler en mycket välkänd författare och räknas idag som en av de betydelsefulla förnyarna av sin genre, som kan sägas vara thriller/romaner/deckare. Inom dessa ganska breda genrer tillhör han den ”hårdkokta skolan”, som kännetecknas av osentimentala skildringar av sådant som ofta väcker upprördhet hos människor, t.ex. brottslighet och våld. Raymond Chandler levde 1888-1959 och gav ut Den stora sömnen 1939.
Hitta bästa pris för boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Som så ofta, trillade jag över den här boken av en slump. Jag läste de omdömen av pressen som brukar finnas på insidan av en boks omslag, på en helt annan bok. Där skrev någon journalist att denne författare hade blivit för Sverige vad Raymond Chandler var för Amerika, eller något i den stilen. Genast väcktes min nyfikenhet och efter att snabbt ha kollat upp ämnet på wikipedia, insåg jag att det kunde vara något för mig. De som har läst flertalet av mina recensioner känner kanske igen att jag gärna läser ”semi-klassiker”, alltså välkända verk som har influerat litteraturen, men helst inte de ”verkliga” klassikerna, om man med det menar tegelstenar på 900 sidor som handlar om en avlägsen 1800-talsvärld som man har svårt att associera till.
Den stora sömnen är på det viset ett typiskt verk för mig, gammal men inte alltför gammal och inte för tjock. I korthet går handlingen ut på att en privatdeckare anlitas av en gammal välbärgad gubbe i utkanten av Los Angeles för att ta reda på vem som försöker utpressa honom på pengar och varför. Sedan sker flera saker som får utvecklingen att ta en annan riktning. Uppdragsgivaren förekommer efter det första kapitlet mycket sparsamt i handlingen, vilket är synd, hans karaktär är bokens mest intressanta och hans kommentarer är sköna.
Hela boken utspelar sig i södra Kalifornien, huvudsakligen på olika platser i Los Angeles. Troligen hade man haft mer behållning av den om man känt till platserna bättre. Om jag ska vara blygsam så kan man säga att mina kunskaper i geografi är goda, men jag har aldrig varit på amerikanska västkusten och min detaljkunskap om stadsdelar och gator i Los Angeles är begränsad. Trots detta går det bra att hänga med i handlingen och vissa saker kan man ju kolla upp, om man är intresserad av att få en bättre överblick.
Handlingen täcker någon vecka i mitten av oktober och under dessa dagar regnar det rikligt, något som är ovanligt i Los Angeles vid den tiden på året. När allt är över blir det emellertid stabilt, soligt väder igen. Vad gäller bokens stil så är det mest påtagliga att den är berättad i jagform. Därför är det svårt att minnas huvudpersonens namn, det nämns ju nästan aldrig! Precis som sig bör i den ”hårdkokta skolan” är stilen osentimental, nykter, lite torr och kanske lite cynisk. Språket är enkelt men trots det händer det flera gånger att jag inte riktigt förstår vad som händer i boken. Det kan tyckas märkligt. När man läser en bok målar man ju upp en slags bild i huvudet med hjälp av orden man läser. Jag antar att Chandler använder ett avskalat språk och utelämnar saker som läsaren själv förväntas förstå, eller så är det hans sätt att berätta som inte passar min associationsförmåga särskilt bra. Kanske är det avståndet mellan mig som läsare och bokens handling, i tid och rum (den utspelar sig ju för drygt 80 år sedan, på andra sidan jorden) som gör det. I vilket fall som helst ska man inte anklaga Chandler för att vara omständlig, tjatig och ”överförklarande”.
Jag antar att Den stora sömnen var mycket modern för sin tid. Man bör hålla i minnet att den utkom 1939, men för mig landar känslan och stilen snarare i associationer till 1950-talet. Jag tycker det är en ganska fascinerande tanke att den alltså utspelar sig före andra världskriget och att så gott som alla karaktärer i den är sedan länge avlidna. De känns påfallande moderna i sitt sätt, t.o.m. den äldste av dem som var född omkring 1860. Min gissning är att Kalifornien kanske var bland de modernaste platserna i världen på den tiden och att flera företeelser och förhållningssätt som förekommer i boken kom till Sverige först långt senare. Läs boken och döm själv!
Sammanfattningsvis tycker jag att Den stora sömnen är en läsvärd bok, men den kvalar inte på listan över de bättre böcker jag läst, vare sig böcker i allmänhet eller deckare i synnerhet. För min smak är den inte tillräckligt engagerande och som tidigare nämnts, lite otydlig.