Spana gärna in erbjudanden för ljudböcker från Nextory och Bookbeat!
Döden på Nilen är en klassisk pusseldeckare av den kända, brittiska författarinnan Agatha Christie. Bokens huvudperson är den franske privatdetektiven Hercule Poirot. Han är en av Agatha Christies mest kända karaktärer, tillsammans med miss Marple. De två förekommer inte i samma böcker men upplägget i Poirot- och miss Marple-deckarna är likartat och bägge kategorierna har filmatiserats otaliga gånger.
Hitta bästa pris och köp boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Döden på Nilen utkom 1938 och har således rätt många år på nacken. Märks det? Ja, absolut, men inte direkt på ett negativt vis. Jag har läst en del spänningsromaner från 70-talet och i många fall känns det som att tiden har sprungit ifrån dem. De var storsäljare då men skulle inte röna några större framgångar om de gavs ut idag. De erbjuder för lite, på något sätt. Detta problem känner jag som sagt inte av här. Snarare gör bokens ålder den mer läsvärd då det speciella sättet att uttrycka sig på och tidsatmosfären tillför en extra dimension utöver spänningen.
Handlingen i Döden på Nilen tilldrar sig huvudsakligen på en Nilkryssning. Boken börjar med att presentera huvudpersoner och andra karaktärer i deras hemmiljö, under det att de på något vis diskuterar den åstundande resan. Jag vet inte så noga hur det är nuförtiden men på 30-talet var en kryssning utmed Nilen, med stopp vid olika historiska sevärdheter, ett vanligt nöje för välbärgade personer.
Det dröjer en bit in i boken innan något brott begås. Under tiden får vi lära känna de olika karaktärerna litegrann och se hur en del lite mystiska saker inträffar. Beträffande karaktärerna tycker jag att det hela är skickligt gjort. De är tillräckligt många för att det ska kunna finnas många olika lösningar på gåtan men inte så många att det blir jobbigt att hålla reda på dem. Flera av dem är lite originella och jag tycker de är beskrivna på ett intresseväckande sätt.
Så småningom sker ett mord – och det kommer att följas av fler. En del detaljer är faktiskt lite otäcka. Det kanske låter konstigt att skriva så om en bok som innehåller flera mord men min uppfattning var att Agatha Christies böcker skulle vara väldigt ”mysiga” och ”puttenuttiga”. Boken var således lite råare än vad jag hade trott men jag tycker inte den är direkt läskig eller obehaglig. Så till skillnad mot exempelvis 1793, som jag skrev om för ett tag sedan, skulle jag inte avråda känsliga läsare från den här boken.
Att försöka lista ut hur allt hänger ihop är givetvis en stor del av behållningen med en pusseldeckare. Jag hade en övergripande teori redan i början av boken (innan något brott ännu hade begåtts) och den visade sig stämma, men detaljerna om hur allt hade gått till hade jag inte en aning om. Även dessa tycker jag är skickligt påkomna. Det finns inget ”omöjligt” i den här berättelsen, men väl en del väldigt listiga drag.
Spana gärna in erbjudanden för ljudböcker från Nextory och Bookbeat!