Om Tyskland segrat -53 alternativa scenarier, är en märklig titel på den här boken eftersom den inte handlar om vad som kunde ha skett om Nazityskland vunnit andra världskriget utan hur möjligheterna såg ut för dem att segra.
Huvudförfattare är Harold C. Deutsch, avliden strax före utgivningen av boken. Han var en framstående amerikansk historiker som var född för så länge sedan (1904) att han fick möjlighet att intervjua några av andra världskriget mer framstående aktörer, huvudsakligen på tysk sida.
Hitta bästa pris för boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Deutsch har haft hjälp av flera andra krigshistoriker med olika specialitet, för att ta sig an frågan huruvida det fanns några möjligheter för Tyskland att vinna kriget och vilka de i så fall var. I förordet nämner han att den här typen av spekulativa eller ”kontrafaktiska” verk dittills ansetts som mer eller mindre oseriöst inom den akademiska världen. Kanske banade den här boken väg för den genren när den publicerades för drygt 25 år sedan. Själv har jag i alla fall stött på nyare böcker med ett liknande upplägg.
Bokens upplägg är logiskt och följer krigsutvecklingen kronologiskt. T.ex. handlar ett av de första kapitlen om vilka möjligheter Tyskland hade att tvinga britterna till förhandlingsbordet, under den kritiska sensommaren och tidiga hösten 1940. Längre fram analyseras tyskarnas sommaroffensiv 1942 (som kan sägas vara den sista period under kriget som initiativet låg hos dem) och vilka möjligheter som fanns att vinna slaget om Stalingrad och ockupera det oljerika Kaukasien. Bland de sista kapitlen finns ett där invasionen i Normandie, i juni 1944, och ett där tyskarnas sista motoffensiv i Ardennerna, i december 1944, granskas.
Möjligen av rädsla för ovan nämnda ringaktning av kontrafaktiska studier är boken tämligen nyktert författad. Här förekommer knappast några vilda spekulationer. Det är givetvis både en styrka och svaghet. Å ena sidan kan förmodligen akademiker förväntas ta boken mera seriöst men å andra sidan blir den ibland ganska tråkig att läsa. De ”sämsta” kapitlen förefaller vara föga mer än en geografiskt orienterad räkneövning där de olika kombattanternas tillgängliga styrkor summeras. Slutsatsen blir ofta att tyskarna inte hade tillräckliga styrkor för att kunna segra. Generellt sett kan man säga att författarna anser att Tyskland hade haft störst chans att segra i tidigt i kriget. Sedan amerikanerna väl gått med och fått igång sin gigantiska rustningsindustri var möjligheterna mycket små.
Min upplevelse av den här boken var kanske mer negativ än positiv. Av titeln att döma trodde jag att den skulle vara mycket intressant men den är som sagt ganska ”torr”. Dessutom stör jag mig på språket som ofta är dåligt såtillvida att meningarna kan vara onödigt långa, tillkrånglade och ibland rentav grammatiskt inkorrekta. Oklarheter och syftningsfel förekommer. De sista kapitlen av den svenska utgåvan är skrivna av Dick Harrison och de är av märkbart högre kvalitet. Han går igenom Sveriges roll under kriget och vilka risker som fanns att vi skulle blivit indragna.
Här hade jag gärna sett att han analyserat ytterligare ett perspektiv, nämligen vad som hade hänt om Sverige ställt sig på Tysklands och Finlands sida i kriget mot Sovjetunionen. Harrison nämner att den svenska beredskapen var dålig då kriget bröt ut men att den stadigt förbättrades. Hur såg förutsättningarna ut under våren 1942? Det fanns manskap, men fanns det vapen för att gå ut i krig och hur såg politikerna respektive befolkningen i stort på något sådant? Harrison ger en fingervisning när han skriver att svenskarnas tyskvänliga attityd ibland överdrivits i historieskrivningen. Den svenska hållningen gick ut på att hålla Sverige utanför kriget. Dessutom fanns en utbredd antipati gentemot tyskarna för att de invaderat Norge och Danmark. De fruktansvärda brott de begick mot framförallt judarna nere på kontinenten var ännu inte särskilt välkända.
Samtidigt fanns också en stark solidaritet med Finland och en rädsla för- och hat mot Sovjetunionen. Även om det är orealistiskt att Sverige frivilligt skulle gått in i kriget hade det varit intressant att få en professionell bedömning av vilken påverkan på krigets utgång det skulle kunnat få. Som jag ser det hade det kanske kunnat få stora effekter, om Sverige tillsammans med Finland (som redan låg i krig mot Sovjetunionen men var ovilliga att föra kriget för långt in på sovjetiskt territorium, främst av rädsla för de brittiska och amerikanska reaktionerna) hade genomfört ett storskaligt angrepp under sommaren 1942. Då var tyskarna fortfarande på offensiven och ryssarna hårt pressade. Vad hade hänt om Sverige och Finland forcerat fram i norr, exempelvis mot Moskva?
En liknande frågeställning som inte berörs rör möjligheterna för Tyskland att få Turkiet med på sin sida, som fallet var under första världskriget. Turkiet ligger otroligt strategiskt med närhet till såväl Kaukasien som Levanten och landets befolkning var stor (många potentiella soldater). Däremot var deras krigsmakt inte stark vid den här tiden. Ändå hade det varit intressant att få saken belyst.
Sammanfattningsvis kan jag trots allt rekommendera boken till den som är intresserad av andra världskriget. Den är ganska tunn och ger en god överblick över hur kritiska olika skeenden av kriget var. Att den är lite trist skriven får man då acceptera.