Raskens är ett av Vilhelm Mobergs (1898-1973) tidigare verk, utgivet 1927. Boken i sig är mycket välkänd och omtyckt och har filmatiserats med Sven Wollter i huvudrollen, men för den som inte är vidare insatt i svensk litteratur är Vilhelm Moberg kanske mer bekant för sitt stora livsverk, Utvandrarserien. Den utkom i flera delar, ca 20 år senare än Raskens. Till innehållet finns det en hel del likheter då både Raskens och första delen av Utvandrarserien, Utvandrarna, utspelar sig under 1800-talets andra hälft, i sydöstra Småland.
Hitta bästa pris och köp boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Anledningen till att jag nyligen läste Raskens var att jag ville läsa något av Mobergs mer kända verk, men ville inte lägga den tid som krävs på Utvandrarna. Raskens är en ganska kort roman på 340 sidor. Den handlar om en ung och fattig dräng, som genom en del lustiga och ovanliga omständigheter, blir anställd som knekt vid Konga kompani. Därefter får vi följa honom och hans familj genom livet, genom glädje och sorg, men mest sorg, tycks det mig. Som man kan ana var inte en sådan persons liv särskilt händelserikt, med våra mått mätt. Sålunda blir inte heller boken direkt actionspäckad. Däremot får man lära sig en hel del om en tid som egentligen inte ligger så otroligt lång bort, men som många av oss sällan ägnar en tanke eller vet särskilt mycket om. Raskens var ungefär jämnårig med min farfars farfar och det är ju bara några få generationer bakåt i tiden.
Vilhelm Moberg skriver på ett lättsamt vis. Långa, komplicerade meningar med långsökta liknelser är inte hans stil – och det är ganska skönt. Särskilt då när det handlar om en värld som man inte är särskilt insatt i. Men även om hans stil är enkel och rättfram dyker det upp ord och stycken som jag inte förstår. Det beror säkert på att boken är nästan 100 år gammal. En del ord som var enkla på 1920-talet har helt fallit ur dagens språk. I själva verket är det ganska lagom mycket saker som man inte förstår, med telefonen nära till hands kan man enkelt kolla upp en eller två saker per uppslag utan att det blir alltför tröttsamt.
Det är för övrigt intressant att reflektera lite kring de tidsmässiga omständigheterna kring boken. Moberg skrev den när han var ganska ung, 29 år gammal. Den utspelar sig över flera decennier, från ca 1870-1905. Översatt till dagens situation (2022) innebär det att en person född 1993 skulle skriva en bok som utspelar sig ca 1965-2000. Det framstår som en svår uppgift att vid en så ung ålder skriva en bok som utspelar sig innan man själv var född och under ens barndom, samtidigt som väldigt många som upplevt epoken fortfarande är i livet. Kanske fick han en del kritik för den? Man kan också undra över hur mycket som behöver förklaras för den samtida läsekretsen. För en nutida läsare är det välkommet att Moberg förklarar olika seder och bruk, tekniska hjälpmedel, mm, men för den samtida publiken måste många sådana förklaringar tett sig överflödiga, de mindes ju såklart hur det var! Kanske skrev Moberg framför allt för framtida generationer?
Jag tycker absolut att Raskens är en läsvärd bok men jag måste erkänna att mitt intresse för handlingen dalade betänkligt efter att jag tagit mig igenom lite mindre än första hälften. De första kapitlen är riktigt bra, underhållande och träffsäkra. Handlingen tar sin början med två unga drängars slåttermöda och osläckliga livslust, som får dem att, trots en hård veckas slit i ryggen ge sig ut i sommarnatten, med brännvinet som enda packning och i jakt på flickor och dans. Även de oförglömliga ”arbetsintervjuerna” hemma hos kapten Jägerschiöld är dråpliga och underhållande. Ett antal tjänster som indelt soldat ska tillsättas och bygdens mindre bemedlade ynglingar samlas vid kaptenens slåttergille, i hopp om att säkra sin framtid. Kontrasten mot en del arbetsintervjuer idag (jag har inte upplevt det själv men hört en del) med sin politiska korrekthet och abstrakta, pretentiösa frågor kan inte vara mer slående. Tiderna förändras. Efter knappt halva boken tappar handlingen emellertid fart. För mig blir det mer som en transportsträcka mot slutet, men andra kanske finner det mer intressant.