Spana gärna in erbjudanden för ljudböcker från Nextory och Bookbeat!
Här kommer en recension på en rykande färsk bok! Hans Rosenfeldts Vargasommar nådde hyllorna för bara ett par månader och har sålt i stora upplagor. Detta är den första boken Rosenfeldt skrivit på egen hand och tänkt som inledningen på en serie om den norrländska polisen Hannah Wester och hennes arbete. Lite som en motsats till den klassiska bokserien om Skånepolisen Kurt Wallander, en kvinnlig huvudperson istället för en manlig och handlingen förlagd i andra änden av landet.
Hitta bästa pris och köp boken hos Adlibris, Bokus eller Bokbörsen!
Rosenfeldt har skrivit ett antal böcker ihop med andra författare men för mig var han mest känd som manusförfattare. Han har bl.a. skrivit manus till ”Bron” och den lite mindre kända ”De drabbade”. Bägge produktionerna tämligen otäcka historier, enligt mig, så därför var jag så smått förberedd på en orgie i detaljerat och sadistiskt våld och ett kriminellt ”mastermind” som polisens motståndare. Därför blev jag nästan lite positivt överraskad av att så inte blev fallet i den här boken. Visst förekommer det lite otäckare partier, men inte värre än i alla andra deckare.
Boken utspelar sig i Haparanda och i kort går det ut på att ett större parti narkotika kommit på villovägar. Insyltade i härvan är finska mc-gäng, lokala småskurkar, ryska maffian och såklart polisen i Haparanda som försöker få grepp om vad det handlar om och förhindra ytterligare våld.
Jag tycker att boken börjar mycket bra med upptäckten att en död varg ätit av en människa. Sedan tappar den tyvärr litegrann i kvalitet på något sätt, lite svårt att säga varför. Men hursomhelst ligger den kvar på en ganska hög nivå och är spännande intill slutet. En del partier är osannolika och orealistiska men egentligen inte mer än i de flesta andra deckare och inte så att det direkt stör helhetsintrycket. Persongalleriet är på väg att bli lite väl stort någonstans halvvägs in i boken, men sedan tillkommer inte särskilt många fler personer, så även det får godkänt. Det är kul att läsa en deckare som utspelar sig i ett lite ”exotiskt” hörn av riket och särskilt Haparanda och Tornedalen har ett intressant läge som smältdegel för svenska, finska och till viss del samiska influenser. När det gäller just miljöskildringarna så tillgriper Rosenfeldt ett lite speciellt grepp genom att i vissa korta mellanspel till de vanliga kapitlen beskriva staden Haparanda som ett slags levande väsen. Det kan t.ex. vara: ”hon vaknar denna morgon upp med en känsla av sorg”, eller liknande. Det gör inget särskilt starkt intryck på mig men det är heller inte dåligt.
Boken är lagom lång, strax under 400 sidor, vilket är tillräckligt för att komponera en väl sammansatt historia och för att handlingen ska hinna ta lite olika vändningar men inte så långt att man blir otålig och väntar på att boken ska ta slut.
Sammanfattningsvis är detta en bra deckare som utspelar sig på en intressant plats. Det är inte den bästa deckaren jag har läst, men den är klart läsvärd och förhoppningsvis är det inledningen på en bokserie som bara blir bättre och bättre.
Spana gärna in erbjudanden för ljudböcker från Nextory och Bookbeat!